in this verdant spiral
När det börjar sloka i vaserna med snittblommor i det gilletteska hemmet plockas de fula inslagen bort och buketten arrangeras om eller delas i flera mindre. Påfallande ofta är det sånt som floristerna svepande kallar för "grönt" som står längst, namnlösa sorter som ingen förväntar sig nånting av men som vinner på ren sisu. I det här fallet minns jag inte ens vad de gröna kvistarna hade för sällskap när de anlände för flera månader sen, men när jag satte kvistarna i egen vas minns jag att jag kände att varje blad hade nåt litet … skräp på undersidan, en liten förhårdnad, och av rädsla för att det skulle vara ohyra skrapade jag bort så många jag kom åt. (Inte för att jag har hört talas om ohyra som åker egen kuppe och dessutom placerar sig nästan identiskt på det egna bladet, men naturen är ju fantastisk hörni (som vår bm plägade utbrista).
Men så i fredags fick jag se en annan sak som jag heller aldrig hört talas om tidigare, och jag får nästan hålla med om att naturen faktiskt är fantastisk hörni. Det blommar på bladens undersida!
<< Home