you had your time

Om man råkar stöta på bokstavskombinationen SAQ och undrar vad det kan betyda får man en lång rad skilda svar, beroende på vem man frågar. Self Administered Questionnaire säger statistikern. Short Arc Quad säger en träningstok. Suspected Al Qaeda menar en terroristnojig. Sexual Adjustment Questionnaire hävdar en genusängslig. Schweizaren håller fast vid Schweizerische Arbeitsgemeinschaft für Qualitätsförderung (och det kan han väl få göra), medan ytterligare nån föreslår Speed Agility and Quickness. Och fastän denna sista uttydning av akronymen inte är korrekt är den ändå en träffande beskrivning av verksamheten vid Varbergs radiostation i Grimeton (SAQ).

Så här ser maskinhallen ut. Det är ett nästan skräckinjagande mastodont-
maskineri som krävs för att sändaren ska kunna sända.
Kan nån säga varför man slutade bygga som man gjorde på 1920-talet?

Man skulle kunna hålla det för skämsigt att inte ha varit vid Grimetons radiostation en enda gång om man har bott i Varberg i sex år. Men eftersom den inte utsågs till världsarv förrän flera decennier efter att jag flyttat därifrån tycker jag att den k. läsaren kan ha överseende. Nu blev det äntligen tillfälle att avlägga ett besök. Som det var före turistsäsongen var vi enda besökare på anläggningen, men rundvisning fick vi ändå av en vänlig och engagerad ung guide. Det blev rätt personligt och övergick så småningom till nåt som mer liknade ett samtal om ditt och datt. Den stora maskinhallen var prima för tjejerna att springa omkring i, och efteråt hölls vi i säkert en timme i experimentverkstan där man bland annat kan blippa fram morsemeddelanden på en telegraf. Det blev jag alldeles lycklig av!

Förlåt, söta guide, för att min mobilkamera har
förvandlat dig till en zombie fast du är så gullig.

Det här är antennen! Sex stycken såna här på
en 2,2 kilometer lång rad. Den "ser" ända till
New York.

Ärligt nu: hur många av Sveriges hittills 14 världsarv kan mina k. läsare nämna utan att tjuvkika här? Och när ni ändå har tjuvkikat, hur många av dem har ni besökt? Själv kommer jag upp i åtta definitiva och tre skakiga (till exempel har jag varit vid men inte i Falu koppargruva), och jag har inte sett nåt av de tre riktigt nordliga världsarven.

Av nån anledning fick jag för mig att det skulle vara en finfin idé att släpa med barna till så många världsarv som möjligt (och samtidigt förlänga min egen lista, illistigt nog). Men egentligen handlar det nog, om jag är alldeles ärlig, mest om att hitta förevändningar för att få åka nånstans och se nåt nytt/spännande/intressant/lärorikt. Och givetvis pricka in en massa andra hållpunkter på vägen dit och därifrån: att ge lust och mening åt såväl målet som resan.

Nånting annat vackert och vederhäftigt som jag har glömt
vad det var.

En flasktork måste man ju ha om man
ska sända telegram. Tydligen.

Jag har många gånger undrat om de som
kommer efter oss kommer att få en lika stark
kick av dagens förpackningsestetik. Och
betvivlat det lika många gånger.