äpplet är inte förbjudet

I nästan hela Kanada är det olagligt. I de flesta amerikanska delstater är det förbjudet. Men i Sverige är det tillåtet – lyckligtvis, säger jag, som numera tillhör skaran av dem som fått fotmassage av små sugfiskar.

På en stundens ingivelse tog jag med Mormorn till salongen där pedikyrakvariet finns. Fiskarna bor lyxigt värre i en svartvit budoar med snygga tapeter och beduininspirerat tak i svart och vit krossad plysch, och på bänkarna som kantar akvariet ligger mjuka lammskinn. Tjejen som tog emot oss frågade om vi önskade kaffe, och det tackade vi ja till. Hon försvann ut

och det var bara att ta ett djupt andetag och se till att få valuta för den ganska dryga slanten. (Till saken hör att jag tycker iglar och sniglar är nåt av det äckligaste man kan finna i naturen, och de här fiskarna har slurpmunnar som påminner om snigelns och ett sätt att vifta på kroppen som påminner starkt om när en igel borrar sig ner i sand. Men okej, nån fobi är det ju inte. Och jag har varit nyfiken på den här behandlingen länge.)

Julflickan var modig och testade. Hon hade

blivit nogsamt tillhållen att undvika häftiga

rörelser och absolut inte rycka upp foten ur

vattnet: då kan fiskarna råka hänga med upp

och i värsta fall dö. Hon skötte sig utmärkt,

men eftersom hennes fötter var så fria från

död hud fick hon bara enstaka små sugningar

och det kändes förstås mindre skönt än

hundra på samma gång, så hon satt bara

en kort stund.

Först fick man ställa sig i en balja med kroppsvarmt, förmodligen svagt desinficerande vatten, detta för fiskarnas skull. Därefter fanns inga undanflykter kvar. Med den mjuka fårullen under rumpan svängde jag benen över sittbänken och stack ner första foten i det behagligt varma vattnet. Fiskarna hade inte ätit den dan, så de kom stimmande med faslig fart och började noppa. Iiiiihh! Vi hade blivit förvarnade om att det kunde killa, och det gör det säkert på folk som är kittligare av sig och/eller inte har så förhärdade förhårdnader på fötterna som jag, men jag tyckte snarast att det kändes som en myriad mycket svaga stötar. (Och lite läbbigt var det allt.)

När kaffebrickan anlände visade sig doppet bestå av aptitligt upplagda jordgubbar, melonbitar, salta pinnar och vindruvor. Väldigt lägligt för Julflickan och Lillis som inte skulle ha nån pedikyr. De var ändå lika intresserade som Mormorn och jag av de flitiga fiskarnas middag: för när man pipit och fnittrat ett tag började man iaktta fotvårdarskaran, se vilka delar av fötter och vrister som intresserade den mest, och hur fiskarna systematiskt sökte av och sög rent. Man lärde sig rentav känna igen vissa av fiskar som sög särskilt ettrigt. Oj, hej, kommer du igen? Och att se på de mindre som smekte sig fram längs tårna och hemskt gärna hade velat komma in mellan (där det bergis finns massor av mums de hade kunnat äta upp) gjorde mig nästan lite vek i hjärttrakten. Fast spärra med tårna tordes jag inte, för tänk om jag hade råkat knipa ihop dem och haft ihjäl nån liten stackare av misstag. Nästa gång tar jag kanske med mig tådelare.

Fiskarna äter bara död hud; kött och blod intres-

serar dem inte. De åt prydligt rent runt en sår-

skorpa – exakt fram till dess innersta kant. Och

psoriasisfjällen åt de av tills det bara var en

gladpackstunn hudhinna kvar. En så klinisk

avfjällning kan man aldrig förmå på egen hand.

Och nästa gång sticker jag ner benet längre: doktorfiskarna äter nämligen med förtjusning upp psoriasisfjäll. Många ps-patienter tycker sig ha blivit (åtminstone tillfälligt) botade från sin sjukdom efter upprepade behandlingar av doktorfiskarna. Om jag kan hitta på ett sätt att få ner både knän och armbågar i akvariet … för man får stoppa ner vilken kroppsdel som helst, sa personalen.

När fötterna blivit varligt uppdragna, avtorkade och insmorda gick vi iväg på fräscha och pigga fötter. Doktorfiskarna var verkligen en trevlig bekantskap som jag tänker se till att underhålla. Även den som inte har problemfötter kan gott ta sig en pedikyr för den ljuvligt stimulerande massagens skull – det var inte alls som efter en vanlig fotmassage, utan en liksom svävande känsla, lätt och pirrig. Mycket njutiskt!