the shine of your Japan

Ljudböcker! Emellanåt glömmer jag hur bra och smart det är att lyssna på inlästa böcker på tid då man annars inte skulle ha kunnat läsa: köksstök, strykning, bilkörning. Det kan bli många extra böcker som man får sig till livs!

I vissa fall hjälper det upp koncentrationen att få höra istället för se orden. Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött är en bok jag förstått att jag borde läsa* men inte orkat ta itu med. Det säregna språket har avskräckt när jag bläddrat i den och boken har åkt tillbaka på hyllan till förmån för nånting annat. Men inför cd-boken kapitulerade jag slutligen, och jag kan såhär efteråt konstatera att jag hade rätt på flera vis: det blev en viktig bokupplevelse för mig, men jag skulle aldrig ha tagit mig igenom den på egen hand. Den alldeles lysande uppläsaren heter Hamadi Khemiri.

Minst lika bra läser Sanna Persson Halapi Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Den boken skulle jag i och för sig ha läst ändå, men bara med bråkdelen av den behållning med vilken jag lyssnade på den. Rena radioteatern med prov på stockholmska, radiosvenska, reklamteveiska, persiska och framförallt en rad olika varianter av skånska: skånska med persisk, serbisk och arabisk brytning, och så bred malmöitiska. Vansinnigt bra. Ofta mycket roligt. Ibland irriterande. Nästan hela tiden mitt i prick.

De flesta ljudböcker jag lyssnat på har haft hyggliga uppläsare, men den senaste jag lånade åkte tillbaka till bibblan efter första cd:n (som jag inte ens hade lyssnat koncentrerat på). Uppläsaren, en stooor skådis som jag hyser största vördnad för, såg helt andra saker i texten än jag. I hennes version blev den lyrisk och drömsk, snudd på sentimental, och jag tyckte det skar sig mot innehållet, som jag själv tyckte lät sakligt, torrt, lite krasst, om än med punkter av skarp smärta. Det blev så fel att jag tappade intresset helt. Dessutom blev jag förvånad över att det kunde bli så! Hur jag nu kan bli det, jag som är så väl medveten om att det finns lika många översättningar av en och samma text som det finns översättare. Högläsaren gör självklart också sin tolkning. Snarast är det väl märkligt att jag bara retat mig på en enda uppläsning hittills. Ni läser väl med öronen ibland, k. läsare?

*Inte som beståndsdel i nån litterär kanon, utan för att jag skulle tycka den var bra.