du ska va president

Begav mig till ett postkontor med ett korr som måste vara på förlaget dan efter. Jag hade stoppat pappersbunten i samma kuvert som det hade kommit i, ett som brevbäraren obs! hade stoppat i vår brevlåda*.

Postpersonen. *skärskådar med rynkad panna den tydligt textade adressen* Vad står det här?
Jag: "STHLM". Men ni går ju efter postnumret, eller hur.**
Pp: Ja … *väger brevet* Det blir 48 kronor. Om det inte är skrymmande förstås.
*testar försändelsen i den brevinkastmall som ska sila myggen från kamelerna. Det böjliga vadderade kuvertets tunna yttre flärpar sticker utanför kanske två centimeter*
Pp: Jo, det är skrymmande. Då blir det 68 kronor.
Jag: Men försändelsen ska till ett förlag, de har ju inga såna brevinkast.
Pp: Spelar ingen roll, det är samma för alla.
Jag: Kan jag få lite tejp? *viker in ena kanten på kuvertet, tejpar* Så!
Pp: *testar igen* 48 kronor då tack.

Och korret kom faktiskt fram följande dag. Kors – eller vi säger väl korr – i taket.

(Rent parentetiskt [därav parentesen] är en av mina yrkesmässiga skräckar att ett korrektur skulle komma bort i postgången. Översättningen lever ett nästan helt elektroniskt liv numera, men just korrekturändringar görs med penna på papper och korret existerar i endast ett exemplar. Vissa korr är förstås tämligen rättframma, men vissa, som det här, kan man ha lagt en veckas arbete på, och det kan innehålla ändringar som man inte kan rekonstruera efteråt. Tanken på att bli tvungen att göra om alltihop igen kan få mig att drömma de gruvligaste mardrömmar.)

*Vilket ju bevisar att kuvertet mycket väl går in genom ett brevinkast.
**Vad jag ville säga var "Ja du, vad tror du det kan röra sig om för postort när postnumret börjar på 103?" Men jag sa det inte! Visst var jag mogen!