Dirk wears white sox

Nog för att körens storkalas är livade och så, men gårdagens lilla intima hos Vita häxan var på sitt sätt det trevligaste jag varit på. Och avgjort det minsta: fyra korister plus två respektive. Och allra sist kom taxi-Maken och avslutningssoftade en stund.

Med anledning av den behagliga stämning som dröjer sig kvar – om än lätt vadderad såhär dan efter – låter jag dagens bloggpost utgöras av orakel-Makens förutsägelse om en kommande detalj i ungdomsmodet.

Strumpor som tokkorvar sig och inte täcker hälen!
Naturligtvis endast sommartid – om vintern har man
inga strumpor alls (i analogi med mössmodet).

Profetian givetvis inspirerad av det bisarra kalsongmodet, och vem har väl inte förbluffats och förfasats om vartannat över den lilla detaljen. Fast jag brukar påminna mig själv om hur chockerande det ansågs att gå omkring i bara t-tröjan en gång i tiden – den var ju också ett underplagg och som sånt fullkomligt oanständigt att visa sig ute i. Och jag vill inte påstå att jag är särskilt bestört över att se kallinippkanten sticka fram. Däremot tycker jag att byxsnittet som går hand i hand med kallingflashandet är rent löjeväckande. Brallor som i bästa fall når upp på halva rumpan och i sämsta knappt når upp till skinkorna är ett plagg som ingen mänska kan bära upp – fast bäras upp måste det bokstavligen, nämligen med ena handen. Huuur töntigt kan det bli.

Huvudlöst.