to find a cure

(Bloggposten uppdaterad med den här färgen.)Datorn krånglar. Kroppen krånglar. Vem som smittat ner vem är oklart. Vill mest gå i ide och inte sticka ut nosen förrän det är varmt igen. Börjar se mig själv som en framtida snöfågel: snöfåglar är spanjorernas namn på alla nordiska panschisar som vinterbor där nere. Kosmiskt sett är det ju inte långt kvar till min tid som flyttfågel, men här i mikrokosmos köar och trängs en myriad av stunder som måste genomlevas ganska aktivt. I en av de omedelbaraste och otåligaste ögonblicken ska jag därför blanda till och svepa en

Binas Bacill-Bort

1 dl apelsinjuice (jag pressar)
2 msk citronsaft
2 msk honung
2 pressade vitlöksklyftor
massa cayennepeppar (funkar säkert med nåt annat starkt också – varför inte tabasco; anrättningen saknar inte ett visst släktskap med en Prairie Oyster.)

Samma Bina gjorde mig också rörd (men inte skakad, vilket en Prairie Oyster absolut inte får vara) genom att ge mig en fin utmärkelse. Jag tackar mycket glad för berömmet men skickar inte vidare – ni vet hur det är: jag fixar inte att sålla fram/sålla bort. Botten upp nu!

Ett knappt dygn senare: Kunde förstås inte låta bli att modda receptet; hade i salt och ett rått ägg också (à la Prairie Oyster, alldeles riktigt). Två saker förvånade mig: att gucket var så vansinnigt gott! Det smakade verkligen … sådär så att man vill bli lite okynnessjuk ibland bara för att få dricka mer likadant. Och att jag kände mig såpass hörker idag att jag har skalat av mig pyjamasen och bestämt att vara med i världen.

I och för sig tror jag inte på dunderkurer: när en förkylning väl brutit ut har man mikroskopiska möjligheter att ens skynda på tillfrisknandet. Däremot är jag en ivrig symptomlindrare, och att ha en särskild hästkur som gör sjukeriet lite mindre plågsamt är jag helt för. Den här drinken, det kan jag säga redan nu, kommer också att bli en förebyggande kur, en styrketår som kan bidra till bättre allmänhälsa. Tack igen, Bina (har du förresten blivit frisk av den själv)?