beväpnade och arga pingviner

Jaa, vad har Miss Gillette haft för sig en dag, en eftermiddag, en kväll som denna? Sprungit i trappor och bytt plats på saker, det är vad jag har gjort. Nu är det stjärnor i alla upptänkliga färger och modifjonger precis överallt utom vid min dator där jag jämt drar mig för att byta fönsterbelysning eftersom min arbetsstol är hjulförsedd. Men annars så! Sovrummet har i vanlig ordning förvandlats till lyxbudoar och blivit sådär oförskämt vulgomysig att jag gladeligen skulle kunna ligga där ända till tjugondag Knut.

Här visas pro på ett anti vis.

Så som andra jojobantar, så jojojulnjuter jag. För Little Miss Gillette var julen den givna favoriten. Sen blev jag ung och anti-julisk. Sen kom en period när jag pendlade kring nån sorts normalgill och tyckte lagom mycket om julen. Sen gifte jag mig och drabbades av ett formligen barockt julfrosseri. Sen var det en rad hemska småbarnsår med jular som extra mos på bördan. Men i år märkte jag genast att jag ville pynta besinningslöst och absolut inte bli snedbetittad av grannarna för att inte ha fått upp adventsstakarna i rättan tid. (Jag skulle kunna bli det för att belysningen inte är matchad så att den bjuder förbipasserande en estetiskt njutbar anblick, men eftersom jag inte bor i nåt trendängsligt område är risken marginell.)

Men nu

kommer själva pyntet – för trots att belysningen har tagit en och en halv dag att rigga är den bara som en mjuk bränning mot den normandiska kusten i gryningen på D-dagen. (Och samma strand efter operation Overlord torde ha sett ut ungefär som det gör här framemot trettondan.)