but not to rest

På väg hem från gotlandsrussens ö släpade jag med min stackars familj (som K-B Jonsson säger) på Östasiatiska museets terrakottaarméutställning. Jag hade skyhöga förväntningar på utställningen, förväntningar som underblåstes ytterligare av det saftiga biljettpriset (150 bupp) och det faktum att man var tvungen att köpa biljett till ett visst klockslag eftersom besökarantalet per tidsenhet var begränsat. Jag har förstås läst massor om terrakottaarmén och såg fram mot att få se åtminstone en litet kompani av den. Så här ser utställningsaffischen ut:

Bilden lånad från Östasiatiska, som i gengäld
får reklam för sin utställning härstädes.
(All PR är bra PR, som vi ju alla vet.)

Tyvärr är bilden gravt vilseledande. Utställningen innehöll inte särskilt många gubbar i skala 1:1 – något dussin på sin höjd – och de som fanns stod tre eller fyra stycken i varje monter och var inte nergrävda ens till fotknölarna i nån jord. Det hela kändes kliniskt och faktiskt rätt torftigt.

Många ryttare – men små.

De flesta gravfynd som visades var statyer i skala 1:6 (har jag för mig) från andra gravar än den där kändaste, den som hittades först och som tillhörde den första kejsaren av Qin. I de montrarna var gubbarna och hästarna och de övriga djuren fler och stod i formation och allt, men lika imposant var det sannerligen inte.

Det här gänget fick hänga med nån general till
livet efter detta och serva honom där också.

Egentligen var utställningen jätteintressant, fast har man ställt in sig på det som visas på affischen är det svårt att inte bli besviken. Jag sa det till Julflickan efteråt. Hon hade varit ganska gensträvig och neggig och inte alls intresserad. Men mitt klagomål kommenterade hon: Jag tyckte faktiskt det var ganska bra. Svårt att avgöra om hon bara ville säga emot, men hon lät inte tvär, så hon menade det nog. Och då var ju nånting vunnet. En annan sak som vanns var att jag på stående fot bestämde att hela familjen ska fara till Xi'an och se den äkta varan om tio år. Om kineserna har fått som de vill kan det vid det laget finnas snabbtåg* som man tar sig från Europa till Beijing med på bara ett par dar och det vore ju tacknämligt.

*Maken flyger junte.