2010-06-03

in the middle of our street

Vädret var så välvilligt på körresan att det inte bara passade på att släppa regn när vi ändå befann oss inomhus (ett musei- och ett restaurangbesök) – vid ett tillfälle fick det oss med en vältajmad, näpen liten skur att ordentligt äta lunch i Jurmala. Jag hade då hamnat i ett litet kräset sällskap som ratade de etablissemang som övriga korister valde. Det ställe vi till slut hamnade på var faktiskt nästan folktomt i övrigt vilket som regel är ett dåligt tecken men vilket i det här fallet visade sig sakna betydelse eftersom I) den lokalt hemmastadda guiden efter en stund också steg in där och II) vi blev serverade av en kvinna som var en inkarnation av doktor Cuddy, fast yngre. Jevgenija Cuddy mejslade ut denna vår sista måltid i Lettland och drog över reliefen med bladguld som hon applicerade med sina demoniskt vackra läppar.

Jag var långt ifrån ensam i det sällskapet om att dyrka doktor Cuddy. Och här på hemmaplan har vi fått House-återfall: efter de första två säsongerna kändes konceptet lite tjatigt, men så läste jag en intervju med Lisa Edelstein som spelar Cuddy och kände ett sug efter übersnygghet i tillvaron. Vid det laget fanns det tre hela och en påbörjad säsong som Maken och jag ännu inte hade sett. Och vi blev positivt överraskade: seriemakarna har förändrat karaktären* på serien för varje säsong, så det blir aldrig tjatigt, man vet aldrig riktigt hur det ska vara. Gång efter annan överträffar dialogen sig själv i smarthet, fräckhet och briljans. I den gilletteska tevesoffan flåsas det ikapp över Cuddy (jag vill se ut så! precis så!) och själv är jag lyckligt lottad, för jag flåsar över House också (så vill jag inte se ut! men vilket psyke! vilket daller i mina knän!) och får aldrig nog av det. Enda nackdelen är möjligen att man blir lite sjukdomskonspiratorisk av sig: Maken frammumlade teorin att det jag drabbats av nu i själva verket är House-betingat. Men så kan det inte vara: jag kräks inte blod, och det gör alla som ska diagnostiseras av House. Så min lilla antibiotika förslår nog för det jag har åkt på. Och Cuddy och House, de hänger med på semestern.

*och med karaktär menar jag karaktär och inte rollfigur