2010-06-10

he said the words I will

Just idag är det ju synnerligen passande att just vi bor granne med ett järnverk där man tillverkar just stål. Specialstål dessutom! (Enligt samma resonemang vore det lämpligt att nästa år bo nånstans utefter Sidenvägen.) Och begreppet Rilke i Jonsered måste anses överträffat av Tucholsky i Hindås, fast det var inte där vi var då, och lagom till reprisen av högläsningen har den lilla Tucholskyboken gått och gömt sig. Nå: liksom champagnen får den anstå till imorgon. Är man förälder finns det sånt som smäller högre än skumpakorkar, till exempel en dotters första prisrosett efter väl genomfört ridår. Hon valde terminsavslutningen på ridskolan framför skolavslutningen i bykyrkan och det var klokt: vi* hoppade en liten bana med fyra hinder och hon hade sin lilla älsklingsponny som är så ivrig när han ser vad som är på gång att han knappt kan bärga sig. Ska ni inte köpa den där lilla hästen! viskar ridläraren i örat på mig och det vill jag ju faktiskt göra alldeles på riktigt för det är den snällaste och roligaste lilla ponny jag träffat och han gör min tjej så gott.

Vi hann se slutsångerna i kyrkan i alla fall och efteråt bytte vi kläder och gick till en annan av våra närmaste grannar, folkparken. Julflickan hade på sig prisrosetten och var mjuk som en ponnymule hela hon. Själv hade jag klänningen jag gifte mig i, men Maken tog kittvita jeans och mc-jacka.

"Jag borde kanske ha bröllopskostymen?" sa han på väg ut.
"Nej nej", sa jag, "du är mycket snyggare sådär, du var så våpig när vi gifte oss." Vartill Maken frustade som en harmsen visent, ungefär som han brukar när han inte känner sig ett dugg träffad.

Imorron skumpa, definitivt.

*Miss Gillette hoppade jättesnyggt också, må ni tro!