kalla kalla kristaller smält, smält ner

Årets första vårdag upplevde jag ju redan för åtta dar sen (gäsp), men sen dess har Maken lidit av … nej har jag lidit av Makens snusabstinens* och dessutom en märklig lågintensiv magsjuka, så nu när båda dessa tillstånd gått över och barna dessutom kommit hem från sin vintersemester kändes det som en ny vår även i en mer kosmisk mening denna stråldag.

Första blomman måste få vara med. Två tappra syskon är
de: små och få men ack så efterlängtade.

Komposten fick sola sig för att tina snabbare. Även växthusets
dörr kunde öppnas för första gången.

Garagedörrarna, däremot, kämpade vi med att kunna stänga.
Nån gång under vintern gav vi upp och lät dem stå så öppna det
då gick att få dem. Nu gick det äntligen att spetta loss dem.

Julflickan har ordnat ett fågelbo av saker hon
hittat i trädgården. När jag ser på mina döttrar
förstår jag att lusten nej driften! att smycka och
göra fint överallt omkring sig måste vara en av
de mest grundläggande hos mänskan.

Lusthusets/telefonkioskens groda hade hastigt
och lustigt befriats från fyra decimeter snö och
fick brått att ta en överblick över sina domäner.

Fy vad jag har misskött alla trädgårdsmöbler i vinter, jag
skäms. Men jag looovar att var och en ska få den omvård-
nad den behöver innan sommaren är slut.
Här kunde man sitta och sola näsan när man hängt tvätt.

*Jo, han har också lidit. Betydligt mer, tro det eller ej. Han är en riktig krigare som utsätter sig för det här frivilligt (det är inte första gången, så han vet ju vad som väntar när han lägger av). Sen blir han odräglig eftersom han plötsligt har ett fungerande luktsinne. Hm. När jag tänker på saken är det antagligen därför han alltid börjar igen.