en skön highway feeling

Mycket okynneskörning med bil blir det inte dar som denna; i så fall måste man först okynnesskotta i flera timmar, och kynnesskottningen är nog och övernog bara den. Redan i måndags orkade jag inte frilägga de åttio meterna ut till garaget
en
gång
till
utan tog bussen till kören. Igår kväll blåste stormen upp till dans och skorstenen sjöng sin strupsång för de virvlande vita kjortlarna. Nordostan driver all den tåspetslätta snön framför sig i en jättevåg som bryts just där uppfarten går över i gräsmatta. Det blir ett white room där en treåring nätt och jämnt ryms: det vet jag eftersom pulkan kantrade och hon ramlade in under snökammen. Sen välte hon ur nästan genast två gånger till på den oplogade trottoaren innan jag fick nog och gick kilometern till dagmamman på själva vägen. Se där en fördel med att bo i glesbygd: på väg dit passerade fem fordon, på hemvägen tre.

Julflickan och Maken tog skidorna till skolan. Jag gjorde ett situationshack
och byggde klipp klipp, klipp klipp om ett par urvuxna kalasbyxor till damasker
så att jäntan skulle slippa få pjäxskaften fulla med snö.

Ångande av svett och endorfiner möttes vi vuxna därhemma efter våra respektive taxiuppdrag. Näsborrarna redan vidgade. Kropparna redan varma. Förtjusningen redan väckt efter morgonäventyret, över styrkan man går där och har i sig. Mer! Ah. (Sex kan skapa en chokladliknande välbefinnandekänsla.)

När jag skulle fotografera skidfärden var batteriet i storkameran slut! Det blev bara en kackig mobilbild. Men den är bättre än ingen bild alls.