facing the locality*

Miss Gillette har svårt att blogga för tillfället. Allt känns antingen för förnumstigt eller för antinumstigt. Bloggblad har idag en liten enkät där hon undrar vilka andra än de vanliga kommentatorerna som läser bloggen. Själv undrar jag vad mina läsare vill läsa: seriöst och introspektivt? flamsigt och finurligt? Om nån skulle känna det påkallat att säga några ord om det går det bra i båset eller enskilt till Värdinnan, som förmedlar Miss Gillettes korrespondens. Medan den k. läsaren grunnar bjuds här globart på grobart.

Den här utsikten har man sommartid från köksfönstret åt öster:
över grannens syrenberså ser man fyra hästar löka i björkhagen.
Jag unnnar dem det så det skriker.

Ordet "triffid" gled genom hennes huvud och försökte få nåt slags fäste …
Alltid först ut bland pionerna är denna.

Med makro hittar man oväntade gäster. Den vita ungerska syrenen
heter Holger. Månne den bjuder spindeln på det-där-kaffet-ni-vet?

Tokigaste aklejan hittills i min växande samling: den vräkigaste
divan med sporrar långa som ett drottningsläp.

En Nora Barlowvariant som bestämt sig för att trivas och
fostrar sina telningar att bli lika pimpinetta de.

Vilda och otuktade och på sitt vis allra vackrast. Miss Gillette
klippte gräset i två timmar idag (det görs ganska sällan här på
hemmanet: av miljöskäl, intalar vi oss) men lät ett sjok veronika
och daggkåpa står kvar och sjunga sina spröda harmonier.

*Hej Larsson! Jag förväntar mig att du begriper vad rubriken har med den här postningen att göra och att du ger ett litet tecken på det. Och hur blir det med dina … images melting to one, hmmm?