upon the highest bough

Vit är kanske att ta i. Men en vitaktig jul fick vi i alla fall. Och förutom en incident där en julklapp (som dock går lätt att ersätta) av misstag åkte in i brasan tillsammans med allt emballage har det varit en gnisselfri julafton. Vi känner oss rätt rutinerade som har pytsat ut julklappar pö om pö ända sen morgonen – annars blir det så mycket att barna blir alldeles bedövade när tomten väl kommer. (Det blev de nästan ändå.)

Lite snö på rena lakan får dem nog bara att dofta ännu godare.

Maten avåts i fel ordning: köttbullar och skinka till lunch, sillar och kallskuret till kvällsmat. Och då, just före Karl-Bertil Jonssons jul (jag undrar verkligen vad K-BJ skulle ha gjort åt den usla digitala tevemottagningen som skulle vara så himla överlägsen), gav Maken mig den största julklapp man kan tänka sig, som jag aldrig hade kunnat tänka mig aldrig kunnat drömma om

Han! Det är ju han –
alltid