rub dub just relaxing in the tub

Jag får ståpärlor

Nå, var var jag? Just det: Varberg. Vardberget, där greve Jacob Nielsen började bygga ett fäste till skydd mot dem som anklagade honom för mordet på kung Erik Klipping. Men när var det nu igen? Trots att jag själv berättat det för tusentals personer var jag tvungen att nu slå upp att greve Jacob hade sitt fäste klart år 1300 kallt. Då hade han knogat med det i tretton år. Kanske byggde han rubbet alldeles själv: tretton år är lång tid. Den saken nämndes aldrig under guideturerna. Men att Brömsebro var 1645 och Roskilde 1658 lärde jag mig med hjälp av den enkla regeln att B kommer före R i alfabetet, och eftersom 1645 kommer före 1658 var det ju sen en smal sak att bilda rätt par. (Hur jag kunde minnas att årtalen var just 1645 och 1658 och inte exempelvis 1419 och 1648 kan jag emellertid inte alls redogöra för. Jag förstår att de utgör nån sorts "sifferrim" som enligt min hjärnas ofta totalt i dunkel höljda irrlogik är lätt att minnas, men är nödd att nöja mig med det konstaterandet.) Sen kom kulknappen susande och borrade ett extra ventilationshål i ett kranium medan en stråkkvartett framförde Drottningsholmsmusiken, och då var det inte mycket mer än halvtannat sekel tills Lenin föddes; jag tänker alltid att han måste ha tyckt att det var ett märkligt sammanträffande att han skulle gå och födas 152 år efter att Karl XII stöp.

Detaljerna är verkligen mycket intressanta i det hörnet.

Han badade, Lenin. När han var i S:t Petersburg satt han alltid i samma hörna av bassängen. Ingen annan fick sitta där, inte ens när Lenin inte själv befann sig i badet. Nån gång hade han emellertid badat för sista gången, och badanläggningen revs, och parafernalia hopades hos en samlare, och visioner skimrade för ögonen på en hotellägare med hämningslös fantasi och skön humor. En Leninsamling bytte händer. En källarvåning byggdes om till en kopia av det gamla badet. Det blev så häftigt så härligt så snyggt så fräckt så blött och så blått att jag gör som jag brukar och bildar istället för att orda mer. Frossa i fler bilder, åk sen och bada.

Fast så hette det inte i Petersburg.

Marsch pannkaka!

Där, längst in där det står en liten staty föreställande
– ta-daa –
Lenin, satt han när det begav sig.

Inte bara fotbaden är meditativa, kan Miss Gillette meddela.

I avkopplingsrummet finns bibliotek. Räck upp handen den som har
kaklat bibliotek hemma! Närmast kommer kanske jag själv:
morsan ställde en gång vid ombyggnad in en bokhylla på dass,
och där blev den stående sen. Badkar fanns inte på den toan men
i alla fall dusch. (Säg inte det här till Maken, för då vill han bara att
vi ska låta bygga in en bokhylla nu när vi renoverar övre badrummet snart.)

Statyn föreställer inte Saddam Hussein.
Den som vill veta vad den föreställer
får åka dit och läsa själv på skylten intill.