it's them instead of you (uppdaterad III)

Ungdomens julfobi har jag kommit över, men att köpa julklappar är och lär förbli något av en fasa. Ju närare och kärare mottagaren är, desto mer våndas jag och desto svårare blir påhittighetens posttraumatiska stressyndrom. Till barnen kan man förstås alltid köpa prylar, de är ännu i åldrar då de blir glada för stunden, men jag vill ju helst ge dem något som inte bara hamnar i det namnlösa kaoset i nån av leksaksbackarna efter en vecka. Därför har jag köpt ett fadderskap åt dem idag. I den förvirrande mängd av organisationer som sysslar med detta valde jag Plan, som flera körkolleger stöder. Eftersom jag tänker att vi så småningom kanske vill resa dit och se vad fadderiet åstadkommer, och dessutom vill att döttrarna ska stå som faddrar, ringde jag och fick personlig hjälp med att välja fadderland. (Om man inte är petnoga med detaljerna kan man lika gärna anmäla sig på nätet.)

Men för att den k. läsekretsen inte ska tro att mina barn lider materiell brist kan jag tala om att jag tänker ge dem en glassmaskin i julklapp också. Inte nog med att hemgjord glass blir godare, den är ju också relativt fri från märkliga tillsatser. Jomen det tror jag blir en nyttoklapp. (Man kan visserligen göra fuskglass jätteenkelt genom att vispa ett paket vaniljvisp, blanda ner till exempel ett par hackade Dajm i fluffet och frysa ett par timmar. Det blir en suverän och lättvindig dessert, men möjligheterna att variera smaken blir ju rätt begränsade.)

I klappväg finns annars den lysande lösningen att ge bort saker som en tredje person får och som verkligen gör nytta. Ni vet: ge bort en get, några träd, en halv brunn eller vad det nu kan vara. Det är inte faster Berit som ska ha geten i sin trea i Bandhagen och inte onkel Knut som ska ha den halva brunnen, han har haft kommunalt vatten sen sjuttitalet vet ni väl. Nej, de har redan allt de nånsin kan önska sig och dessutom både källarförråd, vindskontor och skräprum fullproppat med sånt de inte önskar sig, så till dem blir ett gåvobevis alldeles idealiskt. (Till mig med, för den delen. Allt jag vill ha kan jag köpa själv när som helst. Kanske finns det nån mening med det här givandet, nån sorts symbolik eller bakomtanke, men i så fall har det inte uppdagats för mig än och tills det gör det kommer köpande för köpandets skull att kännas meningslöst och deprimerande.) Action Aid har gjort sig kända med just sin getgiverikampanj. Barnfonden har också getter bland gåvorna i sin butik, liksom Barnmissionen. Det finns förstås många fler organisationer – om ni, k. läsare, rekommenderar nån särskild ska jag uppdatera den här postningen.

Uppdateringar:
Fler bra organisationer föreslagna av Helena: Läkare utan gränser. WaterAid. Som Helena påpekar i sin kommentar: … man satsar inte på sanitet i biståndet, trots att det är den insats som ger mest tillbaka. Hon är sakkunnig på området, bara så ni vet att det här är en bra grej. Läs hela hennes kommentar i båset. Nästa Helena tipsar om Oxfam, där man bland annat kan bekosta utbildningar, och IM som förutom den snudd på obligatoriska geten har skolavgifter, toaletter och cyklar. Mot IM har northofsweden en graverande invändning som finns i båset, men hon tipsar om att man kan ge afghanska flickor skolgång genom Svenska Afghanistankommittén.