mopsen där är också vår

Femåringen tittar upp ur sin väska och säger:
"Mamma, varför har vi så mycket kläder med oss?"

Ja du, Lillan. Det kan man verkligen fråga sig.

En av få kassar den gilletteska familjen aldrig
haft med i packningen. Det är Mormorn som
fortfarande äger ett sånt här nostalgiexemplar.
Det finns de som sparar på plastkassar, alltså
inte hopknölade i lådan för soppåsreserven,
utan utslätade (helst aldrig vikta), som värde-
föremål. Och tänk, den samlarvurmen förstår
jag precis.
I just det här fallet är det ju helt omöjligt att
inte börja nynna Det var vid Spisa sent en
lördagskväll, vi satt och gjorde ingenting.
Nåra frös och nåra pös och nåra öppna en
ölring. Eftersom vi aldrig själva inte bodde
så till att vi handlade där har Spisa alltid
varit snudd på mytiskt för mig, så det är en
märkligt känsla att se bevis på dess existens.