Jerusalem Methusalem och Hoola Bandoola Bandusalem

Förutsägbart så man kan gäspa käken ur led, men den här gången struntar jag i att alla andra kommer att göra det, åka dit, lägga pusslet, sudda med luktsuddet och köpa tishan: jag hoppar på tåget som har nummer


Dagens datum är helt unikt i mitt liv såtillvida att det är det enda som är både bakochfram- och uppochnerdatum – och som dessutom bara innehåller en och samma siffra*. Det enda datum som nånsin varit häftigare under hela vår tideräkning inföll för niohundra år sen – 1111-11-11 – och det kommer såvitt jag kan räkna ut inte att överträffas förrän om drygt niotusen år. Nästa gång samma balla datumförkortning** som idag återkommer blir om hundra år, och med få undantag ser det från denna horisont inte troligt ut att så värst många i de nu levandes skara får uppleva den dan.

Numerologi är inte min grej egentligen; det är mer symmetrin som tilltalar mig. Men Mentormamman berättade en sak som är lite kul: om man lägger ihop antalet år man fyller innevarande år med de två sista siffrorna i sitt födelseår, så blir det alltid 111. Under hela -11, alltså; nästa år, -12, blir det 112. Och så vidare. För personer födda 2000 eller senare är det ännu tuffare, eftersom summan för dem blir identisk med varje innevarande års sista siffror.

Vid närmare eftertanke är det ju inte ett dugg konstigt att det blir så här skenbarligen siffermagiskt – det är bara helt vanliga mattemagik. Men att 11-11-11 är ett datum i en klass för sig vidhåller jag å det bestämdaste.

*Bakochframochuppochnerdatum är inte alldeles ovanliga: några vi har skrivit i mannaminne är 01-11-10 och 10-11-01. Och nöjer man sig med bakochfram blir det ett ganska stort gäng.
**Alltså med bara tiotals- och entalssiffran i året utskrivna