åt varandra, åt sol och sommartid
Kollar igenom bilderna från senaste resan och det slår mig att de bästa stunderna ofta är de oplanerade. Kanske eller troligen eller säkert för det oväntade i dem: när förväntan är noll måste ju resultatet överträffa. Lika mycket för kravlösheten: inget är planerat och kan följaktligen heller inte gå fel; man är fri att göra precis vad som faller en in.
Detta sagt kan också det planerade bli förträffligt. Men det blir det på ett annat sätt. Och känslan efteråt är alltid en annan: tillfredsställelsen har ofrånkomligen ett stråk av lättnad i sig, kanske triumf också: det gick vägen! yesss!
Två såna oväntade lyckostunder på Ölandsresan: när vi bara skulle äta lite på fiskrestaurangen i Sandvik men tjejerna hittade en klapperstensstrand bakom en hög vall där vi sen skroppade omkring i flera timmar. Utflykten vi gjorde istället för turen till Blå Jungfrun: Trollskogen med vraket och de gamla knotiga ekjättarna och bullarna i matsäcken och de besinningslöst lyckliga barna som egentligen inte brydde sig om var de befann sig, bara de fick vara med varann –
<< Home