reverie of the tapir

Glad världstapirdag önskar Miss Gillette sina k. läsare idag!

Idag skänker vi en extra tanke åt en av djurvärldens doldisar, tapiren. Denna stora gnorkande växtätare är ett av världens äldsta däggdjur, men alla de fyra varianter som fortfarande finns kvar är utrotningshotade. De trivs nämligen i stora skogar som gärna får vara blöta och klafsiga också. Som regnskogar. Som människan gör sitt yttersta för att förvandla till betesmarker för blivande hamburgare, till utarmande monokulturer eller till lyxmöbler.

Hur jätteviktig tapiren är för världen vet jag inte. Den knallar omkring i sitt stora revir och hjälper växter att sprida och föröka sig, och dessutom utgör den mat för vissa rovdjur. Tja. Den kan knappast vara mindre viktig än andra arter (och ur många arters perspektiv är den betydligt viktigare än parasiten människan), så även om det låter skojigt med världstapirdagen kan man gott passa på att ägna sitt förhållande till tapiren och alla andra arter en stunds fundering idag.

Själv har jag ingen annan relation till tapirer än att jag som barn hade en liten i plast bland mina bondgårdsjur. Men nu har jag lärt mig att tapirens närmaste släkting i djurvärlden är hästen, så bara där klappar hjärtat lite snabbare för detta uddatåiga hovdjur av släktet Tapirus. Vill man se en livs levande tapir finns det såna i ett par svenska djurparker, bland annat den på Öland, där det föddes en liten tapirhona ifjol. Vi såg faktiskt den bebisen när den var ungefär en vecka gammal, randig, dunig och ultragullegullig.

Bilden ovan finns för merladdning och utskrift på World Tapir Days webbplats (som finns i slutet av första länken i den här postningen). Där kan man också ge ett frivilligt bidrag till arbetet med att bevara tapirerna.