Rött och svart

Nu har båda döttrarna fullbordat ännu varsitt år. Julflickan har samlat på sig sju stycken vid det här laget, och Lillis avslutade sitt fjärde för en dryg månad sen. Minstingen har fyllt fyra, nu är småbarnsåren förbi skrev en god vän till mig när det hände honom själv. Han visste vad han talade om. Vår äldsta cyklar nu på egen hand till och från skolan. Det innebär att många morgnar och eftermiddagar blir betydligt lugnare för oss vuxna (förutom att hon själv känner sig stor och betrodd). Lillis börjar rådda frukost åt sig själv om vi inte gör det fort nog. Och förra lördan, när vi hade varsin enorm sömnskuld och jag dessutom höll på att bli sjuk, var de uppe i flera timmar och klädde sig, åt, lekte och lät oss sova tills vi vaknade: kvart över elva. Jo, småbarnstiden är nog förbi.

Tidigare har jag ju beklagat mig över mina barns designsmak,
men när jag hittade detta stilleben med signatur Lillis förstod
jag att jag nog inte behöver oroa mig inför framtiden.

De här kängorna var hett åtrådda av Julflickan långt före
födelsedan. Inga småbarnsskor, det. Hemma efter skolan har
hon bråttom in; för ett ögonblick sen trampade hon av sig
kängorna: oskärpan är hon när hon susar förbi, in till sin egen
skrivbordsvrå under loftsängen.