kan ni skicka

Två saker idag: Lillis, fyra år och tretton dar, kan faktiskt cykla. Inte svänga, men cykla rakt fram tjufem–tretti meter. Det tycker jag gills.

Och: Såna här brickor var världens fjuttlättaste fjantgrej för mig när jag var ganska liten. Men numera kan jag inte jag kan bara inte lösa mer än såhär.


Att försöka få bitarna på rätt plats när brickorna ska bilda ett motiv är rena mardrömmen. Jag vet inte ens var den tomma platsen ska vara! Det hela är så retligt att jag prompt vill lära mig hur det var man gjorde, men jag skulle vilja öva på en variant som har siffror (1–15 blir det ju) därför att man ju då slipper tänka efter vilken bricka som ska sitta var. Finns det nån i den k. läsekretsen som har en sifferförsedd sånhär vaddetnuheter som h*n kan tänka sig att donera till en stackars förälder som annars snart blir utskåpad på världens fjuttlättaste fjantgrej av sina späda döttrar? Eller som kan tala om ifall och i så fall var det går att köpa sånahär vaddenuheter? Det vore, för att tala med herr Vreeswijk, en välgärning.