just going to look for eggs

Än har jag inte förlorat vadet om att det ska ligga hyfsat
stora ytor med snö kvar in i maj, och då inte bara djupt
inne i skogen.

B som i blåsippa, b som i banal bild.
B som i bryr jag mig?

Så varm (egentligen: så vindstilla) var påskafton att Julflickan
sprang omkring barbent. Hon dokumenterar alltmer med sin
egen kamera. Riktigt vad det är hon plåtar här vet jag inte,
men det är väl knappast tvättkorgen. Kanske sin lillasyster i
gungställningen?

För ett par veckor sen var snön ännu så djup att gunglinorna
försvann ner i drivorna. Att kunna kunna gunga i himmelens
höjd igen är efterlängtat.

Om hon hade varit en Honda skulle hon ha haft en sån där
No Fear-dekal på tanken. Nu har hon no fear i tankarna.

Här ligger en del av bersån, som råkade få sig en radikal
frisering. Så fort barna ser tillstymmelsen till krypin vill
de göra en koja: följaktligen sitter Julflickan och trycker
i cykelstället under rishögen.

Det blev en ljuvlig påskafton. Barna gick ut vid tiorycket och
kom in åtta timmar senare, med ett enda depåstopp för påklädning
inför påskningen. De gick iväg med Julflickans två år äldre kompis,
var borta flera timmar, kom hem en sväng, gick iväg igen. Det är
en av de stora fördelarna med att bo såhär: att man törs släppa
dem på egna äventyr redan som små. För varje gång de tittade
in hade de vuxit flera decimeter, var glada och stolta och stora.
Påskmåltiden gick om intet (vi stora ville junte heller vara inne)
så vi tog den idag istället. Mina brödgubbar håller varsitt ägg
i famnen. Osötad vetedeg (som man kan variera efter behag) med
ungefär halv jästmängd. Ägget bör vara rått från början, annars
blir det så hårdkokt att gulan mest liknar järnfilspån.