ur skogens snår, ur stilla bo

Idag fyller kungen år och imorron får man säga maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne. Om man får luras i april och maj måste man ju få göra det i alla andra månader också, och här kommer den första av de nya månadsramsorna: Juni juni jupp, jag kan lura din gamla tupp.

***

Den som tröttnat på valborgsmässohutter och förljugna Se hur hääärligt majsol ler kan istället ägna de förfördelade prepositionerna ur och åt en smula omtanke och uppmärksamhet. Det tycks mig som om stackars ur nästan helt har golvats av från (hon käkade flingor direkt från paketet tvi han klev fram från skuggan usch ideologin är sprungen från tron att sot är svartare än kol fy fransson, snart heter det väl frånberg och frånsinnig och frånarva också) och att åt blivit överkörd av ångvälten till (tanten gav paketet till fel barn mäh säg till kaninen att inte gnaga på elsladdar suck de kunde dra till Häcklefjäll, men ville inte håhåjaja).

En vänlig grönskas rika dräkt
(den vänliga grönskan tycks dock gå barfota)

Det är nu inte fel att använda från och till istället – det blir bara så mycket mer enformigt att göra det jämt istället för att variera. Dessutom ger ju det starka, dova ur en mycket tydligare bild av djup, av att nån/nåt verkligen har varit inne i, innesluten av, ja det smakar snudd på snärjd och fången. Och desto större då skillnaden när man tagit sig ur, desto större då friheten, lättnaden. Desto lättare då andningen, efteråt.

Så även om denna vår inte slår några värmerekord kan det ändå vara på sin plats att låta Vintern ra… stiga ur strupen, även om det är för tidigt än för Wirséns Sommarpsalm.