är vi verkligen säkra på det

Häromdan läste jag den här artikeln, som handlar om att en iransk präst hävdar att jordbävningarna i Teheran, som står på en hel drös med förkastningar, förvärras av att en del kvinnor bär lite mer figursydda kroppspåsar och nästan visar lite av håret. Själva uttalandet förbigår jag; dels är det helt meningslöst att kommentera det och dels är det inte sakfrågan som intresserar mig idag, utan nedanstående, som annannan skrev i kommentarerna till en annan av mina postningar:

"Som den där diskussionen om disktrasor, till exempel. Så där är det ju i livet. Du och jag kan inte förstå varandra för att vi tycker helt olika. Men när vi förstår varför vi tycker olika så förstår vi mycket mera. Alltså, jag vill ha en chifonet-trasa för att den torkar snabbt och inte blir en mikrobiologisk experimentfarm på en dag. Eftersom det är viktigt för mig tar jag det där med att den suger upp sämre. Dina prioriteringar är precis de motsatta och därför vill du ha en wettextrasa, ej vit.

Det där låter helt kapitalt trivialt, men det är faktiskt en viktig lärdom för många människomötesfrågor i världen man befinner sig i. Och många konflikter skulle kunna undvikas om man tog ett steg till och satte sig in i varför den andre tycker som han tycker. Rätt ofta tycker man mindre olika än det förefaller när man står och slår varandra i skallen."

Det här kan nog de flesta av mina k. läsare skriva under på, och de flesta av er försöker sannolikt också att leva empatiskt, att försöka se saker ur den andres perspektiv, efter bästa förmåga. Ungefär som jag själv gör. Och så länge det handlar om disktrasor och temuggar kan man ju som regel nöjd dunka sig i ryggen över att ha greppat nån annans bevekelsegrunder.

Men när det kommer till snubbar som Hojatoleslam Kazem Sedighi, hur angelägen är man då om att verkligen sätta sig in i hur ens nästa resonerar? Diskutera med karln själv på hans blogg kan man inte, men inget hindrar att man läser in sig på islam och Mellanösternkonflikten och annat relaterat och gör det som bure man Hojatoleslam Kazem Sedighis brillor. Men det gör man ju aldrig. En person som slår i folk att kvinnokläder kan påverka naturkrafterna är ju uppenbarligen antingen bottenlöst okunnig och häxprocessoitt vidskeplig, eller också så manipulativ och maktgalen att han för längesen klivit ombord på ondskans ångvält. I ingetdera fallet är man ju särskilt intresserad av att föra nån diskussion – åtminstone inte jag

trots att det säkert skulle ha gjort mer för den globala trivseln om jag hade bemödat mig om att förstå bakgrunden till ett sånt uttalande än om jag slutar fryna på näsan åt annannan för att hon kör med chifonet och inte wettex.

Men det kräver ju en så oändligt stor ansträngning att ta det steget. Världssämja vill jag ju ha till varje pris, bara den inte blir för jobbig för mig personligen.*

*Jag är medveten om att den här iakttagelsen inte på nåt enda sätt är originell. Men jag tycker inte heller att det skadar att många gör den, och gör den om och om igen. Nån liten förändring kan det förhoppningsvis leda till på sikt.