giv psaltare och lyra

Både allhelgona och halloween har försiggått utan Miss Gillettes inblandning. Bortsett från att barna berättat att de blev busade med av två äldre kamrater i mormors stad har jag inte ägnat dessa företeelser en tanke, men idag försöker jag läsa ikapp lite i min rss-läsare och hittade då den här bilden hos Jessika, som brukar tala väl om butternut squash-pumpor på sin blogg. Inte en enda pumpa stod dock att uppbringa i den ena köpladan på den pöschkans centralorten; nu hoppas jag att den andra har, för jag har lovat barna laga pumpasoppa med pumpan som soppterrin, och löften är visserligen löften och sådär, men har man lovat en unge (för att inte tala om två) nånting får man också stå för det. Dessutom är min pumpasoppa godare än den jag åt i förra veckan: endast Sverige svensk pumpasoppa har, inget snack om saken.

Nej, för mig har årets allhelgonahelg framförallt varit den helg som föregår körens allhelgonakonserter. Igår hölls genrep med organist: det gick visserligen bättre än för två veckor sen, när vi tränade med orgelmusiken för första gången, men Maestro var långt från nöjd. Nu har slika usla genrep en tendens att följas av riktigt bra konserter, men jag förlitar mig då rakt inte på automagik: jag fortsätter repa hemma (som jag faktiskt gjort ganska flitigt den här terminen, kors i taket) och ska dessutom lägga i överväxeln. Luftrörskatarren är äntligen borta, och även om jag garanterat hinner bli förkyld en gång till före jul så kommer jag åtminstone att få vara frisk under helgens båda gig. Man får vara glad för det lilla skulle väl många ha klyschat till med nu, men att vara frisk är förbanne mig inget "lilla".