ching, ching, ching

Inte bara för Julflickan är det ett nytt liv som börjar: hon började F igår. Den dan har hon sett fram mot med iver, ursinne och – de allra sista dagarna – viss bävan. Det var hög tid för en ny utmaning i hennes liv och jag är övertygad om att de båda kommande terminerna blir en fin tid: nya kompisar, ett stycke liv där lillasyster inte jämt måste tas hänsyn till (på den punkten gäller förstås i nån mån samma sak för Lillis), aktiviteter och ansvar som föräldrarna inte har värsta örnkollen på.

Min förstfödda är skolbarn vorden.

För oss andra gäller hux flux nya rutiner. Vi måste alla släpa oss upp så okristligt tidigt som klockan sju (jovisst! på morronen!) och vara matade putsade och studsade till strax efter åtta, då transport avgår de åttahundra eller tusen meterna till respektive omsorgsplats. Äter man frukost så tidigt kurrar det i magen igen redan vid halvelvasnåret, en nymornad insikt för Maken och mig som annars brukar komma ihåg att luncha vid två–tre sådär. Vid 23-tiden måste man vara i säng för att orka upp nästa dag. Ja håhå jaja: vi gamla jyckar tycker det känns synnerligen vingligt att försöka sitta på rompan, men är ännu läraktiga och ska nog kunna gilla det här läget också. (Eventuellt återkommer jag i ämnet i november.)

Det som gnager mig just nu är hur man hanterar det faktum att de så kallade pedagogerna inte kan skriva. På välkomstlappen tillhölls via en fel-(förmodar jag) syftning alla elever att ta med sig egen fruktstund. På veckobladet vi fick igår hade man lyckats pressa in tre språkfel på ungefär hundra ord. Det är för i hästa eff-enn* under all kritik. Men skolan är liten och jag vill för allt i världen inte att min unge ska få lida för att nån känner sig förorättad. Snälla ni som har erfarenhet av sånt här: hur bär man sig åt? Hur tänker man, hur agerar man?

*Gammal gängsvordom från mellersta Halland, medio 1980-tal. Blir det mer lättbegripligt om jag skriver det hästa-f****n? När man säger det ska det dock uttalas som om det vore särskrivet: hästa rimmar på festa, och eff-enn uttalas precis som det föregivet fredsbevarande organet (och då avser jag inga bonobogenitalier).