where the dahlias bloom
Indiansommar! Helst skulle jag ha velat åka med barna till stranden i solgasset, men utflykten vi gjorde till vår klippborg blev också fin. (Varje gång jag säger nåt som börjar med Förr i världen – gick det ett löpspår här, åkte jag skidor nerför den här backen, var granarna här på fallet precis lagom till julgranar – tänker jag på morfar: på hur ofta han berättade sånt, på hur noga jag lade det på minnet, på hur spännande jag tyckte det var [Berätte nôge ôm förr i tia! bad jag ofta när han nattade mig]. Och varje gång jag tänker låta bli att säga nånting med Förr … för att inte vara tjatig tänker jag på honom, och så säger jag det ändå.) Sen rusade det omkring små födelsedagsfirande indianer i trädgården halva eftermiddan, och det var rätt mysigt det med. De sju smärre hade två större tjejer (snart åtta, det ni!) som lekledare och helhandspekare, så efter att ha serverat födelsedagsfikat och dirigerat gratulationskören behövde Maken och jag mest gå där och finnas till hands. Jag passade på att plåta lite. Ja och hänga tvätt givetvis: vi går in i den tid då det kan bli glest mellan torkvädersdagarna, och som trogna k. läsare vet hänger ju Miss Gillette envist ut tvätten så mycket det bara är möjligt.
svällande i landet! För övrigt en av de ytterst
få växter som klövråttorna skyr. Men att det
ska krävas inbyggd taggtråd i grödan för att
man ska få ha den i fred …!
för den skull skämmas för sig det allra minsta.
Det mesta som frodas och prunkar i köksträdgården ska
Maken ha all cred för: jag är verkligen lat på det områ-
det numera.
hela nio stycken). Som alltid var det enormt uppiggande att
kunna slänga mög, fast det finns ju också massor av mög som
jag absolut inte kan förmå mig att göra mig av med. Se här
en fiffig kompromiss: möget belamrar inte längre nån förråds-
yta, men är ej heller bortslängt. Häpp! En installation. Nej en
utstallation måste det väl heta när det är i naturen.
<< Home