Konstapel Koppar

Tidigare har jag beklagat mig över att döttrarnas inredningssmak inte är så vidare värst kongruent med min egen. Men Julflickan fyller snart sex år och är stor tjej nu. Hon håller på att tillägna sig en åtminstone rudimentär förkärlek för ordning, sannolikt mest beroende på att hon är less på att lillasyster ständigt lånar, fördärvar eller har bort hennes saker men kanske kanske också lite på influenser från hennes dagars upphov, den hälft som symboliseras av ett koppartecken. Såhär ser det nämligen ut bredvid hennes säng för närvarande, och såhär låter det: Ingen får röra mitt sängbord! IN-GEN!

Loppiskatten har hon valt själv. Buketten har hon
plockat och komponerat själv. Stillebenet har hon
riggat själv. Glädjen ingjuter hon i modershjärtat
alldeles själv. (Byrån hade jag själv som barn, och
möjligen barnas mormor och hennes syskon också på sin tid.)