hand i hand, hållplats till hållplats

Jag säger ju det: vilken flärdfull bransch du jobbar i! sa Mentormamman när jag berättade lite om vad som stod på dag- och kvällsordningen under bokmässan. "Flärdfull" är inte den beskrivning jag själv skulle ha valt, men allt beror ju på vad man jämför med och bokmässan är onekligen en allt större händelse för min del. De skönlitterära översättarnas uppvärmningsmöte på onsdagskvällen är nog det tillfälle på året då jag träffar flest kolleger. Torsdagens räkmacka är definitivt den största bloggträffen (rulla ner till punkt 6) för min del. Årets fem dagar kom att omfatta en väldig massa saker och möten och alldeles för lite av allting, och än en gång befann jag mig ombord på ett fortskaffningsmedel som Claes Hylinger strax äntrade för att ta sig till samma ställe som jag. Man kan bli solipsist för mindre.

Från näthinnan:

Är verkligen tokig i min nya handväska (20 spänn på loppis), en
minitrunk som sväljer hur mycket som helst: klänning kofta Faktum
modellera vattenflaska inneskor handskar halsduk och då är det ändå
plats kvar mellan dessa extraprylar och de bofasta inventarierna, som
i sig skulle göra den hispigaste survivalist lugn. Här: äntligen börjar
min bokmässa.

Min gamla linje. Inte många vagnar i trafik är så här gamla längre.
Den svarta blobben som är en kamera är ny, men annars känner man
igen sig. Under ett antal år bodde jag vid näst sista hållplatsen på
Hisingen och morsan vid näst sista i andra änden av linjesträckningen;
det fascinerade mig ständigt vilka kontraster man färdades genom på
den resan. Föga förvånande gjordes senare ett teveprogram om precis detta.

Sektionsmöte: värme, vimmel och vinande. Vinande vind till och med!
Vilken del i Storstockholm motsvarar Nya varvet?

Folk har då intressanta souvenirer.

Här kommer Herman som är haj och Fröken Sågkrates som är sågfisk,
alltså en sorts rocka. Visste ni inte va! Hajen ser konstant lessen ut och
sågfisken skrattar jämt. Bilden ska inte tolkas som en metafor för nåt
inom förlagsbranschen, utan som en upplysning om att jag var på
Universeum med barna en av dagarna och råkade hamna på hajmatning.
Det var en riktig höjdare sådär nere i dju-pede-pede-pede-pett
och barna och jag vet nu massor som vi inte visste tidigare.