nu raknar konturen på blommornas kroppar

Mycket text ena dan resulterar ofta i en liksom baksmällebetonad bildkavalkad nästa. Väl medveten om att samma idé användes ifjol bjuder jag likväl på en rad porträtt av vårmodiga individer i den gilletteska trädgården: nu ännu mer närgångna eftersom jag har fått några makrolinser att skruva på kameraobjektivet. Nu kan man äntligen få besked om vilka växter som noppar ben och näsborrar och vilka som kör den mer naturliga stilen – erkänn att världen har väntat på detta! Klickar man på bilderna kan man studera växterna tämligen intimt.

Sparrisen trycker sig hjärtängslig mot väggen, men förgäves.
Är man mänskodelikatess kan man inte räkna med nåd.

Vinden var så ljum igår och hade famnen full av violdoft när den
vek om hörnet. När den mötte mig kände jag mig lika darrbent av vår
som humlan jag såg drumla runt i en sån här goding, dräglande och
drypande av knullgul pollen.

Har man päls är det såklart inte lika vågat att sticka opp knoppen
arla på året.

Lite minner den om en blottare, den här moderna snödroppen, när
den lyfter på klänningsskörten och visar upp sin gröna underkjortel.

Rosasipporna, som slöks av de beklövade råttorna förra året,
har denna gång klarat och dessutom spritt sig. Varför blåsippor
är fridlysta begriper man rakt inte när man traskar omkring här
på hemmanet: hela skogsgolvet är en brunvarpad matta med
blåsippsblå inslag – och nu även med enstaka cerise trasor inplockade.

Med värmens intåg har trädgårdsnitet väcks till liv. Jag tycker mig aldrig få nåt helhetsgrepp på trädgården, som är ett vegeterande exempel på laissez-faire, eller kanske snarare panta rei. Här och var syns resultat av tämligen energiska åtgärdspaket men däremellan sträcker sig otyglade vidder av slarv, förfall och visionsbrist. Det långsiktiga projektet är möjligen att alltihop till slut ska bilda en sammanhängande växtlighet, fast med trädgårdar är det ju så att man inte kan ha bråttom. Det är liksom ingen idé.

En drivbänk trollade jag ihop idag i alla fall och sådde ätbart i: se där ett alldeles lagom stort delprojekt.