slakteri nära oss. Mannen som säljer köttbitarna har med egna
händer slaktat djuren, som hela sitt liv har gått och betat precis
runt knuten. Där säljs också ägg från höns som bor i ett gammal-
dags hönshus, ekologiskt odlade grönsaker och annat hemknåp.
Just tungan tillhör matbordets härligaste fröjder för mig: mörare
och smakligare köttbit är svår att hitta. Och billig är den!
Efter denna kanske chockartade syn behöver man kanske nåt att vila ögonen på som är mer glättat och lättare att ta till sig:
äppelår. Vi har fått få frukter, men friska och stora –
se bara, ett JP Bergius stort som en halv kvarting! (Fniss.
Det är en såndär minisnapsflaska, men det fattade ni ju.)
De första åren som fru och hemmansägare ville jag prompt
ta vara på vartenda äpple som växte här. Det var ett sjå,
och alldeles rutinerad på fruktförvaring var jag ju inte. Men
kräm åt vi så det stod härliga till, Maken och jag.
Avslutningsvis vill jag för första gången dela med mig av en tvångstanke jag har, nämligen att lådvinskranar ser ut som fåret Shaun. Snälla, säg att det finns fler än jag som lagt märke till det!
att jag vill hitta på ordet lådvinskram för en redan välkänd
företeelse.