vi ska sy och vi ska klippa

Den beställda do redo-boken* kunde avhämtas på blibbateket efter bara några dar och visade sig innehålla inspiration helt utan sans och balans. Jag läste den sammanbitet tre gånger i sträck sen barna lagt sig igår, och i förmiddags satte jag igång. I själva boken sysslar man enbart med ylletröjor, men herregud, spela roll. Just tröjor har jag inte så värst många som bara ligger och skrotar; däremot har jag några som är så välanvända att de fått såna där småäckliga mörka missfärgningar under ärmarna och som jag därför drar mig för att använda (och i vanlig ordning inte nänns slänga). Jag högg tag i den som låg överst: det var den ljusgula (gult! inga kläder gör mig så glad som gula!).

Deofläckar må ni tro, utplånas med do redo

Av med ärmarna och fläckäcklen. Sen slitsade jag min nya
töntpullover i sidorna och gjorde en diskret revär av ett
ljusgult sammetsband som jag inte alls hade köpt på DPC,
utan hade i mormors sybord (som numera är mitt). Den
svarta Diorslipsen med gula elefanter på tänkte jag först
använda, men den får vänta till ett annat plaggs omfödsel.
Jag har den ihop med pullovern så länge.

Lite extra piff ville jag ha, så ena sidans revär fick avslutas
med ett asymmetriskt tjafs av smala sidenaktiga band. I ny
konfektion sitter ofta såna band som är avsedda som galghjälpare
men jag klipper av och spar dem. Allmänt användbara, kan
exempelvis has som dekoration på paket. Kanterna smälter
man varligt med ljus- eller tändarlåga så de inte repar upp sig.

Under tiden gjorde Julflickan do redo av en pappkartong och en stearinljusask, som fick bli stall med skorsten respektive spiltväggar åt några av hästarna. Nu vet hon ju hur det ska vara i ett stall, så hon har ritat vatten på väggen (det blå) och halm på golvet. Och inga my little pony fick vara med För de är liksom fantasi, de är inte riktiga.

Maken gjorde inte do redo, men var ändå do-redo och vek varsin krona i origami åt prinsessorna. Det var inte lätt, det hörde jag ju på honom, men de blev fina och hållbara.

Nu när jag plockade undan skräpet efter den Julflickeklippdocka jag också tillverkat idag kom jag på att alla småprinsessors do redogudinna såklart är Askungen. Tänk bara som hon snitsar till sin mammas gamla omoderna klänning: ett tilltag helt i linje med små barns kreativitet. Våra tjejer känner inga som helst gränser när det gäller sakers användningsområden, och de är ju inte unika för personer i den åldern. Förmodligen är jag inspirerad också av den oräddheten – jag ser ju otaliga prov på den dagligen.

Att få skapa nåt som går att använda är alltid en kick; nu var det längesen sist, men jag känner ju omedelbart hur beroendeframkallande det är. Det lär bli fler klädprojekt framöver: bland annat kom jag på att jag ju kan göra ett bakstycke av slipsar till den svarta tunikan/klänningen (det är förresten den jag har på bilderna i denna anteckning). Slipsar är så fascinerande accessoarer, ofta som små konstverk. Länge höll jag på med en slipskjol, men eftersom jag inte är tillräckligt duktig på att sy blev den inte så snygg att den gick att ha på sig. Men enstaka slipsar måste ju gå att integrera i andra plagg: som revärer och utsmyckningar, till exempel. Nåväl: kommer jag på nåt lär det synas här. Men gör för all del nåt vettigt under tiden, k. läsare.

*Do redo. Konsten att slakta en tröja är skriven av Anna-Stina Lindén Ivarsson, Katarina Breiditis och Katarina Evans.