Mitt i min betraktan slog det mig att morfar ju inte är med på bilden, trots att han och mormor hade varit gifta i fem år vid det laget och svärmat sen i tonåren. Han var nämligen metodist. Faktum är att jag är uppvuxen med en självklar visshet om att morfar och mormor var metodister. Att hela hennes släkt var missionare hade jag aldrig hört talas om förut; det var väl för axiomatiskt för att behöva förklaras för mig.
Man skulle nu kunna invända att det inte pratats om detta eftersom ett församlingsbyte inte spelade så stor roll, men jag tror att det förhöll sig precis tvärtom: ännu när jag var barn var det otänkbart för många i de båda församlingarna att sätta sin fot i det andra lägrets tempel. Först när ekumenik var enda alternativet till nollaktivitet gjorde man gemensam sak (men för metodisterna var det ändå försent: Byns församling gick i teorin ur tiden samtidigt som sin siste medlem, min morfar, för elva år sen. I praktiken hade den då inte varit verksam på flera decennier).
Att maken i det gifta paret fick bestämma vilken helgedom familjen skulle frekventera var nog så självskrivet att saken inte ens diskuterades. Hur kändes det för mormor som var uppvuxen i den andra gemenskapen, och hade sina nära och kära där, att plötsligt byta lojalitet? Nå, uppenbarligen förekom ett visst överlöperi. Och egentligen har jag inte den blekaste aning om vad hon tyckte om vare sig det ena eller det andra. Hon kanske var lättad att slippa ifrån ankdammen. Eller också kanske det kvittade henne fullkomligt lika. Vem finns kvar som kan veta det? Måste fråga.
Vad det nu kan ha för betydelse för mig att få reda på en sån sak.