Mindre Sidney, mer Bruno

Ord: jag lider brist på. Brist på tillförlitliga. Men bilder har jag många så många
en del inuti, andra som går att visa

Se här: de här: från Pilane på Tjörn.

Urgammalt kulturlandskap. De snaggade nässelruggarna
visar att får har betat här i årtusenden.
(Foto taget genom Knut Wolds Pilane sten)

Nyare kultur skvallrar om förekomsten av en
sentida civilisation. Man har uppenbarligen sökt stärka
eller kanske spåra sina band bakåt i tidevarven
genom att sätta sina egna avtryck bland de gamla.
(Hanneke Beaumont)

Är vattnet badbart? Ger avstampet luft under kjorteln?
Är nagellacket rättvisemärkt? (Viktor Korneev)

Julflickan med fågelflickan (Bird) som trots sina vingar inte
ter sig särskilt fri (ännu?): hon saknar nämligen ögon.
(Laura Ford)

Att ströva mellan skulpturerna och dryfta konstverken med Julflickan var spännande. Fri från i stort sett all den förhandskunskap som jag själv hunnit förvärva kan hon föra ett samtal helt befriat från förväntade och trötta synpunkter och tolkningar. Faktiskt vill jag hävda att hon var den som gjorde bäst ifrån sig vid diskussionen, om det nu ska koras nån vinnare nån måste vara bäst och nån måste vara sämst! Min förnumstighet och didaktik mot hennes ofiltrerade nolldioptriska konstsyn. Blå är de, hennes ögon.

Det som lockat dit mig var denna trebenta Buddha. Monumental och fullkomligt introvert stod han på huvud – sitt eget huvud –
och var så envetet omöjligt närvarande. (Zhang Huan)

Trebent. Och trepanerad?

Har man internationell megakonst på matbordet är man
liksom lite förmer. Inte vilken fårskalle som helst.